Konflikter är sällan problemet

När en konflikt väl har blivit synlig har den ofta funnits länge.

Ibland i månader.

Ibland i år.

Det som syns är bara den sista droppen.

Det höjda tonläget.

Det irriterade mejlet.

Den uppgivna medarbetaren.

Den uppsagda kollegan.

Men konflikten började sällan där.

Den började med ett samtal som aldrig blev av.

Vi är bättre på att prata om människor än med dem

Det är ett märkligt fenomen.

Så fort något skaver börjar vi ofta prata med fel person.

Vi pratar med kollegan.

Med vår partner.

Med HR.

Med chefen.

Alla utom den det faktiskt handlar om.

Inte av illvilja.

Utan av osäkerhet.

Vi vill inte såra.

Inte skapa dålig stämning.

Inte riskera relationen.

Men varje uteblivet samtal flyttar problemet vidare.

Och till slut har konflikten blivit en del av kulturen.

När stress får ett ansikte

Många konflikter handlar egentligen inte om konflikter.

De handlar om stress.

Om rädsla.

Om otillräcklighet.

Om människor som inte längre har tillgång till sitt bästa jag.

En människa som är utmattad blir mer lättirriterad.

En människa med ett växande riskbruk blir mer defensiv.

En ledare som känner sig ensam börjar kontrollera.

Vi tolkar beteendet.

Men missar orsaken.

Nyfikenhet före slutsatser

När någon förändras är vår första impuls ofta att dra en slutsats.

"Hon bryr sig inte längre."

"Han har blivit arrogant."

"Hon är svår att samarbeta med."

Kanske.

Men kanske finns det en annan berättelse.

Kanske handlar det om sömnlösa nätter.

Om en relation som håller på att gå sönder.

Om alkohol.

Om skam.

Om en människa som inte längre orkar bära allt ensam.

Vi vet inte.

Förrän vi frågar.

De bästa organisationerna undviker inte konflikter

De tar dem tidigare.

Med respekt.

Med nyfikenhet.

Med mod.

Inte för att vinna.

Utan för att förstå.

När människor känner sig sedda minskar behovet av att försvara sig.

Och därifrån kan de flesta konflikter börja lösas.